Medeltida bebyggelse av Visby

Visby blev troligen etablerat år 897. Vid den tiden var stora delar av Gotland träskmark. Vid de lägre delarna av Visby innerstads kustlinje övergår marken inåt land till ett klippformat landskap som idag kallas Klinten på 40 meters höjd över havet. De fattigaste bodde uppe på Klinten, men trots allt innanför murarna. Dagens domkyrka S:ta Maria ligger strax intill klippan.
  Visby blev tidigt konstruerat med ett välplanerat gatusystem med smala gator. En yrkesgrupp kunde bo i ett kvarter, därav namn som Skomakargränd. I de centrala delarna av innerstaden fanns god tillgång till friskt vatten från överliggande marker. Tillgången av vatten var en stor anledning till utvecklingen av Visby till en stor medeltida stad. Man kan idag fortfarande höra ljudet från brunnen i källaren av S:ta Karins klosterruin.
  Under vikingatiden började Visby formas till ett bebyggt omåde, och vid slutet av tusende århundradet dominerade Gotland den lukrativa långväga handeln med ryska produkter som vidareförsåldes till västra Europa.
  Befolkningen ökade i samband med tyskarnas inflyttning i staden vid mitten av 11-hundratalet, eftersom rykten spreds om gotlänningarnas allt större välmående och rikedom. Landsbygdsbefolkningens hade ett överflöd med den tidens mått, och Visby blev en stor transithamn för handelsmän.
Det är svårt att säga hur många invånare som levde i denna ultramoderna stad med höga stenbyggnader och fler kyrkor än någon annanstans i Sverige. Omkring 3000 människor bor 'innanför murarna' idag, uppskattningar för medeltiden ligger på upp till 6000 personer. Andra anser att siffran är något för hög. Visby fick sitt första latrinsystem då husen byggdes med kombinerade avlopps- och avskrädeskanaler. Flera latrinkammare var sammanlänkade. Allt avfall hamnade sedan i vattnet utanför hamnen.

Kyrkor: Domkyrkan S:ta Maria med sina 3 torn byggdes av tyskarna i slutet av 11-hundratalet (invigd 1225). Det är den enda och den ståtligaste av dåtidens kyrkor och som även används idag.
Vid Klinten var sedan 1190 en tysk kyrka, liksom nedanför en rysk besökskyrka i kvarteret Munken. I den nordöstra delen byggde biskop Albert från Riga en gästkyrka dedikerad till S:t Jakob, och under 1220-talet byggde dominikanerna sitt kloster och den mycket stora kyrkan S:t Nikolai. Den tyska ordern byggde troligen under 1240-talet S:t Göran vid lasarettet och kyrkan Helge And, medan Franciskanerordern residerade vid 'Stora Torget' i stora S:ta Katarina. S:t Per, S:t Clemens och S:t Olof byggdes före år 1200.
S:ta Karin (S:ta Katarina) grundades av Fransiskan-ordern år 1233, som började bygget av kyrkan under 1250-talet, vilket fortsatte vidare in under 1300-talet. Kyrkan byggdes med stora glasmålningar och sju stora altare inne i kyrkan. En stor orgel blev installerad 1404, vilket gjorde S:ta Karin till den rikaste kyrkan på Gotland.
 Hamnen försvarades med hjälp av Kruttornet. Den är sammanbunden med sjömuren som byggdes i mitten av 1200-talet. I anslutning till Stora Torget finns också kyrkoruinerna Drotten (tidigare Trefaldighetskyrkan) och byggd i slutet av 1200-talet) och S:t Lars . De två sista kallas också Systerkyrkorna. Alla dessa byggnader visar den snabba tillväxten av Visby under medeltiden. Många av landsbygdens då för den tiden 94 kyrkor byggdes intill sina försvarstorn. Idag är tre av dessa ödekyrkor, så man kan titta tillbaka och se att landsbygden i stort sett inte hade något otalt varken med danskar eller tyskar. Undantaget var tiden efter att Valdemar lämnar ön, då danskarna plågade landsbygdens bönder vilket sent skulle glömmas.

  Visby fick fullt medlemsskap i den medeltida handelsorganisationen Hansan, men det var inte själva medlemsskapet som gav Visby sin storslagenhet. Köpmän från Gotland hade varit handelsmän innan dess med kontakter runt om Östersjön, men var också engagerade i långdistanshandel genom ryska områden vidare ner till kristna Bysans. Och det var i handelssamarbete med landsbygdsbefolkningens bönder på Gotland. När Visby köpmän bröt sig ur samarbetet med andra köpmän på Gotland, och istället anslöt sig till den stadsbaserade Hansa-unionen, ledde det troligen till inbördeskriget år 1288. Under 1300-talet förlorade Visby sin position som största handelsstad för varor till Ryssland och de baltiska staterna. Omkring 1350 kom den stora pesten till Gotland, och bara 11 år senare (1361) kom den danske kungen Valdemar Atterdag och invaderade Gotland och Visby. Det var först 1645 som Gotland åter igen blev en del av Sverige.

Som en parentes kan nämnas att "Vi" betyder "helig plats" och "by" en samling med många gårdar och människor. Kombinationen av orden finns i andra orters namn i Norden (se Viby i Östergötland och Örebro län). I Danmark finns ett samhälle med namnet Visby men även två Viby. Just ändelsen "by" spred sig under vikingatiden även till nuvarande Storbritannien *) där många vikingar bosatte sig. Välkänd är staden York där många vikingar bosatte sig utanför staden och hade handelsutbyte med stadsborna.
*) Derby, Grimsby, Rugby, Selby, Saxilby och Hornby. Det finns säkert fler.